2019-Oct-19

Senast uppdaterad11:09:34 AM GMT

Innovation med passion - del 8

tankar
Tankar inför ett samtal om Sveriges roll på den globala marknaden.

Vart är vi på väg?
Nästa vecka deltar jag i DI:s konferens Global Produktion som tar upp relevanta frågor om svensk tillverkningsindustris plats och framtidsutsikter på en världsomspännande marknad. Frågorna är inte nya men i högsta grad aktuella.

För kärnfrågan är – samtidigt som Sverige konsekvent rankas som ett av världens mest konkurrenskraftiga länder när man tittar på hela ekonomin så blir bilden annorlunda om man fokuserar på produktionssektorn.  Från 1975 och framåt har andelen av svensk BNP som representeras av råvaru- och tillverkningsindustrin – bortsett från ett par korta trendbrott – konsekvent sjunkit. Det beror både på strukturomvandlingar, att produktion flyttats utomlands och på tillväxten i tjänstesektorn. Men världen är stadd i ständig förändring.

Jag följer med stort intresse Gapminder, projektet med Hans Rosling som talesperson, som levererar statistik som förändrar vår bild av världen – och lägger tonvikt på de positiva förändringarna.

Att världen som helhet blir en bättre plats, där färre lever i fattigdom och skillnaden mellan länder och världsdelar sakta men säkert utjämnas betyder också att Sveriges förutsättningar på den globala marknaden förändras till det bättre. 1900-talets till synes ostoppbara våg av flyttad produktion till låglöneländer byggde på att kostnaderna för frakt och logistik mer än väl vägdes upp av de lägre personal- och etableringskostnaderna i de länderna. Det var enkel, krass matematik.

Men när de marginalerna blir mindre och framför allt när produktcyklerna och kraven på att korta ner time-to-market blir allt högre för att bibehålla konkurrenskraften, kan det lika väl på lång sikt – men inte jättelång – innebära en motsvarande vågrörelse för att samla beslutsfattare och produktion på så få och närliggande platser som möjligt.

Det är förstås en utopi att tro att till exempel svensk textil-, varvs- och  vitvarutillverkning kommer att växa sig lika stor – och sysselsätta lika många – som under det tidiga 1970-talet; men den tid då utflyttningen var enkel att räkna i kronor och ören, eller Euro och yuan, är inte nödvändigtvis något som gäller för all framtid.

Nästa steg
Men det finns förstås två sidor även av detta – för samtidigt som förutsättningarna blir bättre för att behålla produktion inom landet och kanske till och med ta hem exporterad produktion, har både det offentliga och privata ansvaret för att upprätthålla och ytterligare förbättra de styrkor där Sverige faktiskt är i yttersta världsklass. Enligt World Economic Forums årliga rapport Global Competitiveness Index rankas Sverige som världens sjätte mest konkurrenskraftiga land, och som nummer ett i teknikmognad. Det är förstås en utmärkt utgångspunkt – men det finns ingen position som är lättare att förlora än tätpositionen. Allt man behöver göra är att göra ingenting. Det finns oroväckande indikationer i form av till exempel lägre ranking av universitet och sämre kunskapsnivåer bland yngre elever.

Och även om produktiviteten i Sverige ligger högt jämfört med OECD-genomsnittet sker högre effektivitet ofta till en hög human kostnad – samtidigt kommer larmrapporter både om kraftiga ökningar både för sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa och konsumtion av antidepressiva läkemedel.

Eller arbetslösheten framför allt bland unga, i kombination med underskott på specialkompetens på arbetsmarknaden,  bostadsbristen som bromsar Stockholmsregionens tillväxt… faktorerna är många och hänger på ett eller annat sätt ihop.

Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns fantastiska pågående och framväxande framgångssagor inom svensk industri och forskning som kan bidra till att forma och leda nästa generations tillverkningsindustri. I stort och smått.

Som jätteprojektet ESS i Lund, eller forskningsprojektet för industriell utveckling av grafen, den portabla vattenrenaren Solvatten, eller vartenda ett av företagen på Computer Swedens HIT-lista över Sveriges mest spännande IT-företag. För att nämna ett fåtal. Och när Ny Teknik tidigare i år rankade heta teknikföretag var över hälften av företagen sådana som designade och tillverkade fysiska produkter – säkert inte alltid med produktion i Sverige, och produkter som ligger en bit den tillverkningsindustri som dominerade i Sverige under 1900-talet, men ändå – visst är det hoppingivande?

För, även om utmaningarna är många och i ständig förändring är det ändå precis som Hans Rosling säger: Världen blir bättre.

Jag ska inte påstå att jag sitter inne med några slutgiltiga svar på hur Sverige ska bibehålla och stärka sin position som ett av världens konkurrenskraftiga länder, men jag ser fram emot att få höra utmaningen belysas utifrån olika synvinklar och att få delta i det samtalet.

Ylva Berg är nordenchef på Dassault Systèmes, av Forbes årliga undersökning rankat som ett av världens mest innovativa företag 2012 och 2013. Hon har mångårig erfarenhet från företag och organisationer som går i täten för att leda utvecklingen. Nyhetsbrevet publiceras varannan vecka.

TwitterFacebookDigg