2019-Feb-16

Senast uppdaterad12:07:17 PM GMT

Barkai skriver om begreppet PLM som representant för en enda version av sanningen

Joe Barkai

I det senaste numret av IDC Manufacturing Insights nyhetsbrev ställer sig Joe Barkai frågan om PLM verkligen innebär en enda version av sanningen.

Barkai vill ta reda på vad uttrycket "Single version of the truth" betyder. Uttrycket används flitigt vid presentationer där man vill beskriva mjukvaror för PLM och PDM. Barkai frågar sig också om det är bra för produktutvecklingen. Vad man brukar säga, skriver Barkai, är att genom att kombinera flera datakällor där alla representerar olika aspekter av en produkt som t ex arkitektur och geometri, testinformation, hänsyn till leveranskedjan med mera, så kan man på datorn samla information som representerar en enda version av sanningen om produkten.

Information från flera källor
Det är korrekt, skriver Barkai, att säga att många organisationer lider av att ha olik och ibland motsägelsefull information. Barkai kallar detta "information schizophrenia". Medan man utvecklar produkter så skapas och sparas en mängd information. Informationen skapas t ex under arbete med designen, modellarbetet, vid simuleringar, tester, produktion och när man provar produkten på fältet. Informationen kommer från flera olika källor och den har kommit till både manuellt och skapats av instrument. Informationen inkluderar CAD, MES och ett antal skräddarsydda applikationer och kalkylblad.
Så idén att erbjuda en enda plats för att syntetisera de olika uppgifterna och synpunkterna är vettig. Thomas av Aquino hävdade att "en bedömning kan sägas vara sann när den överensstämmer med den yttre verkligheten." Men är det verkligen en enda version av sanningen, eller är sanningen, för att parafrasera det grekiska idiomet från tredje århundradet f.Kr., i betraktarens öga?

Olika utgångspunkter
För de flesta organisationer representeras produktutveckling av ett linjärt framåt-matande flöde av produktinformation och beslutsfattande. Denna process betonar hur man utför uppgifter individuellt samtidigt som man tar hänsyn till varje stadiums målsättningar och begränsningar i produktens livscykel. Varje skede sker ofta på bekostnad av och till nackdel för andra aktiviteter i flödet längre fram. Exempelvis, skriver Barkai, kan en systemdesigner välja en design och de komponenter som är mest lämpliga för att svara mot funktionskraven utan att veta om att just de komponenterna är dyra och att det blir svårt att få tag i tillräckligt många. På samma sätt kan den som planerar leveranser fokusera på att finna billiga leverantörer men ha bristande inblick i designkraven och i hur väl produkten passar på marknaden. Det innebär att det kan vara svårt att motsvara förväntningarna på kvalitet och leverans. Man kan säga att dessa två olika beslut, hur bra de än är var för sig, går stick i stäv med varandra, något som inte omedelbart är möjligt att förutse hos de båda arbetsgrupperna. Alltså innebär detta att aktiviteter som ligger sent i arbetskedjan som leveranser och planering av service ofta behandlas som något som kan planeras senare och det arbetet inleds sent i produktens livscykel. När man kommit så långt är det svårare att påverka redan fattade beslut.

Med andra ord så har varje part i målet den sanning som bäst svarar mot deras mål och deras begränsningar. Sällan har användaren möjlighet att "se" uppåt eller neråt i arbetsflödet. Och alldeles för ofta saknas insyn i aktiviteter som ska ske senare eller någon klar förståelse för företagets större mål. Det innebär att något som är ett utmärkt beslut i en arbetsgrupp, på en plats eller hos en kategori, samtidigt kan utmana möjligheten för en grupp senare i flödet att nå sina målsättningar. Man kan säga att seriealisering med lokala beslut troligen resulterar i undermåliga globala beslut.

Bättre beslutsfattande
Borde vi inte, skriver Barkai, kunna komma överens om informationen så att besluten tar med all relevant "end to end" information?

Styrning av produktdata är en nyckelingrediens i svaret på den frågan. Men det räcker inte alltid. PDM-mjukvara förenklar visserligen möjligheten att organisera och nå information från en enda förvaringsplats men det faktum att det går att nå informationen enkelt innebär inte automatiskt att den är användbar och betydelsefull. PDM-användare behöver förstå betydelsen av informationen och hur informationen kan användas. Man behöver alltså också ha kunskap om när och hur man använder informationen för att få till stånd ett bra beslutsfattande, skriver Barkai.

Det verkliga värdet hos data om produkter hänger på att man har en källa med aktiv kunskap om produkten samtidigt som kunskapen är självorganiserande och kan visa information, kunskap och erfarenheter som passar varje användare och varje användares arbetsuppgift och sammanhang. Det ska gå att tillåta flera "sanningar" samtidigt, åtminstone tillfälligt. Användarna behöver agera tillsammans, hitta mönster (problem), dra slutsatser och därefter förhandla, harmonisera och optimera beslut på ett sätt så att slutresultatet (det kan vara en produkt, en process eller ett beslut) blir ett optimalt beslut som integreras i PDM-systemet för framtida bruk.

Möjligt analysera hela livscykeln
Att man behandlar data, oavsett ursprung och semantik, öppnar för möjligheten att göra analyser av hela livscykeln. Man kan göra analyser utifrån antaganden som hade varit opraktiska om inte omöjliga om man använt olikartade verktyg. Dessutom blir det möjligt att spara och återanvända allt mer kunskap. Om man lånar från läran om semiotik så skulle PDM-system kunna lagra inte bara objekt och attribut (besläktat med språksyntax och semantik) utan också komplexa relationer som inkapslar affärsprocesser och bästa praxis så att de blir sökbara och kan användas på nytt. Om PDM är systemet för att spara så är PLM-applikationen "systemet för kontakt". Försäljare har sålt detta huvudsakliga koncept men det saknas något; nämligen det att syntaxen för PDM och samarbetet i PLM (eller hur människor interagerar med informationen, pragmatism för att ta en bra term från semiotiken) måste överbryggas hjälpt av en bättre förståelse av betydelser (semantik). Så, istället för att insistera på att lagra och hantera "en enda version av sanning" så bör säljare av PLM erbjuda en öppen arkitektur och byggklossarna som gör att det går att skapa effektivt samarbete hjälpt av PLM-plattformen. Plattformen ska ha följande karaktär: öppenhet, mångvetenskaplighet och sökbarhet.

Öppenhet
Plattformen ska ha en PDM-arkitektur som är baserad på standarder och länkar många verktyg och lager av data, både strukturerad och ostrukturerad. Det här området är ett som de flesta försäljare av PDM och ERP håller på att förbättra.

Mångvetenskaplighet
PDM måste ge stöd åt en bredd inom vetenskap, ingenjörsskap och affärsdiscipliner. Med undantag för geometrisk data och en del text-attribut så sparas data som inte tillhör ingenjörens fält vanligen som binära objekt. Medan PDM-systemet kan hantera livscykeln hos binära filer, där det kontrollerar hur man går in i och ur lagringsutrymmet och utför spårning av versioner, så kan dessa system inte, med undantag för CAD-modeller, ha tillgång till domänspecifik data för lägre nivå som föreningar och processer. Det innebär att det går att organisera, associera och navigera på ett sätt som påminner om nuvarande möjligheter för att navigera en produkts struktur där man använder en materiallista (BOM) som princip för att organisera informationen. Det i sin tur möjliggör en syntes av mångvetenskaplig information från flera aspekter på produkten så att man har verktyget för en kontextrik navigering, simulering för utforskning, analys och en miljö för beslutsfattande.

Sökbarhet
Medan befintliga PDM-verktyg kan lagra och hantera en mängd olika slags data så är det en besvikelse att försäljarna bara erbjuder enkla textbaserade lösningar för att göra sökningar. Det beror delvis på att data som inte tillhör ingenjörens fält ofta lagras som binära objekt, utan semantik. Istället måste man kunna hantera de olika representationerna på en nivå av granulär metadata som tillåter sökning och analys på en nivå av domän-specifik metadata. Man ska t ex kunna söka efter föreningar, materialtyper, misslyckanden eller tillverkningsprocess.

Textbaserat räcker inte
Man kan tillägga att nu när PDM är så rik på data så kan man slippa bördan av textbaserade sökningar. Något som liknar Google är inte lämpligt för en miljö där ingenjörer sysslar med produkter. Det fungerar inte om man vill identifiera en tätning, en packning eller något liknande. Det fungerar inte heller om man vill associera korrosionsbeständighet med en mängd material och beläggningar. Textbaserade sökningar är otillräckliga.

Sökverktyg som är "domain-aware" erbjuder en betydande förbättring för produktiviteten. De kan hantera många områden som de geometriska, de från ingenjörskapet och vetenskapliga och textmässiga attribut som möjligtvis kan förstärkas med "case-based reasoning" (CBR). Användarna får möjlighet att finna all information som ökar deras kunskap. Det gäller allt från design och bästa praxis till delarnas pålitlighet och hur lätt det är att få tag i material. Ett vanligt problem är att designers och dem som köper in tycker det är lättare att ta materialet från leverantören än att finna den efterfrågade delen i företagets lager, vilket leder till att det blir överfullt i lagerutrymmen och till att man betalar mer än vad som är nödvändigt.

Allt snabbare innovationstakt
Komplexiteten i produkternas teknologi och drift och snabbhet i innovationstakten kommer fortsättningsvis att öka snabbare än vad många organisationer kan uppbåda. Om man har förståelsen för att behovet finns att nå nästa nivå vad avser mångvetenskapliga samarbeten och organisering av beslutsfattande, så måste organisationer som jobbar med produkter skapa en PDM-miljö som ger stöd åt behoven hos de olika aktörerna samtidigt, särskilt dem som inte är ingenjörer. Försäljare av PLM och PDM som kan detta kommer att uppleva hur deras verktyg blir allt mer använda.

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

TwitterFacebookDigg